Ett ämne som alltid verkar vara hett och inne är att ge skrivtips.
Givetvis suger jag, precis som många andra aspirerande skrivande människor i sig det som torra svampar.
Men.
Ja, det finns ett stort MEN.
Skrivtips ska vara riktiga.
Alltså från författare.
Från någon som faktiskt kan skriva. Någon som också likt oss vanliga dödliga har suttit och stirrat på en blank sida, slitit sitt hår, svurit, googlat som kompensation, svurit ännu mer för att till sist omsorgsfullt stänga av datorn i hopp om morgondagens skrivinspiration.
Någon som efter timmar av blod, svett och tårar kunnat känna ruset av att ha skrivit klart.
Någon som skickat in sitt färdiga verk för att gång på gång bli refuserad.
Någon som nästan gett upp sina drömmar för att till slut få ett bokkontrakt.
Någon som vet att DET bokkontraktet bara gjorde att man återupplevde allt igen vid nästa manus.
Ja, från en sådan skrivande människa vill jag ha skrivtips ifrån.
Jag vill inte och jag upprepar vill INTE ha skrivtips från:
Någon som har självutnämnt sig till att vara den som ska påpeka alla fel och brister i alla andras texter, fast ingen bett om det, men som själv aldrig fått sitt eget manus antaget.
Någon som utnämner sig själv som författare vid olika förlag fast personen ifråga inte är det.
Någon som höjer sitt skrivande till skyarna men drar sig inte för att sänka andras.
Well, det finns säkert mer att tillägga på den listan men jag vill inte verka för oartig.
Bara lite rak och ärlig som...tja, vissa andra.
Så nej jag är inte arg eller upprörd eller så,
Jag fortsätter att skriva med lust och känsla. Med kärlek och hat. Med mod och ångest.
Jag fortsätter att njuta av författares framgångar efter år av slit.
Och jag fortsätter suga åt mig av de där skrivtipsen MEN av rätt personer men glömmer ALDRIG av att mitt skrivande är MITT och bara mitt.
Mitt skrivande är min stil, min känsla och ingen annans...
